Pralinens Lou Lou

Tösen

1991-03-25  -  2005-05-16

 

Tre avkommer Bosse, Dick och Dixie

 

SUCH
Solid As A Rock Av Simmatorp
Windsongs O'boy INTUCH NORDUCH TJH
Windsongs Pralin
Windsongs Törnrosa
Ruel's Celebrity Av Simmatorp NUCH
Crepello Of Classicway
Celebration Of Cleavehil
Windsongs Rana Rama Beeline Head Hunter NORDUCH
Springstar's Black Cock
Beeline Tan Temptation
Windsongs Tilly's-Pearl FINUCH INTUCH
Adamant's Chance
Windsongs Pärla

 

Tösen var en av mina stamtikar. Hon är född -91. Henne tog jag som parningsvalp efter min "Adam" SUCH Solid as A Rock av Simmatorp. Hon gick rakt in i husses hjärta från första stund och de var sedan dess oskiljaktiga.

 

Hon var en formidabel fågelhund som har fått många lyriska domarkommentarer:
"En vattenpassion som måste tas tillvara i avel",
"Visar stor jaktlust såväl på land som i vatten",
"Den hund domaren helst vill jaga över"

 

Tösen har haft 2 valpkullar B och D- kullarna. Bägge kullarna varav hög kvalitet, såväl jaktlig som utställningsmässigt.


Hur jag skall kunna göra Tösen rättvisa i det jag skriver om henne känns omöjligt. Hon var en ytterst speciell flicka. De som kände henne nickar nu instämmande. För er som aldrig träffade henne skall jag ändå göra mitt bästa i att beskriva henne.

Det hela började 1990. Adam och jag var på jaktprov i Björkvik. Två andra deltagare var Anki och Katti Brottman från Tumba. De blev så begistrade i Adam att de bad att få använda honom på sin tik "Rana". Parningen ägde rum i januari och i mars 1991 föddes Tösen i en kull på åtta valpar.
Jag hämtade Tösen när hon var åtta veckor. Så söt hon var.

Tiden gick och Tösen blev allt fulare med mina ögon mätt. För hög i baken och med så mycket hår i hårremmen, att hon mest liknade ett piggsvin.

När Tösen var åtta månader gammal, förberedde jag Ingemar på att om hon skulle visa sig ha höftledsfel vid ettårsröntgen, skulle hon omplaceras, Ingemar stirrade på mig med en vild blick och skrek "tala om för mig var hon ska flytta så packar jag min väska och flyttar med".

Först då gick det upp för mig att han älskade Tösen. "Jag måste ju ta henne i försvar för alla hemska påhopp om Tösens utseende. Hon har det största och varmaste hjärtat av alla hundar" sa han. Från den dagen stod människor lågt i kurs om de hade den minsta negativa synpunkt på henne.

Nåväl, den fula ankungen förvandlades till en vacker svan. Hon gjorde väl ifrån sig på utställningar. Men det mest fantastiska med henne var hennes oerhörda förmåga i jakten. Då menar jag inte i rådjursjakt, i vilken hon sedermera med framgång användes till, utan jakt på fågel. Så många domare var lyriska över hennes förmåga att göra rent i markerna.

Visst var Ingemar stolt över framgångarna. Så länge jag inte blev irriterad över när hon var olydig under träning, var det okej. Ibland hade hon inte lust att träna. Då gav hon mig en nedlåtande blick och traskade ned till huvudgården, där hon visste att Ingemar befann sig. Jag lyckades aldrig stoppa henne. Efter en stund kom Ingemar åkande med Tösen tronande i passagerarsätet. Den ständiga frågan var, "har du varit dum mot Tösen". En malligare hund än hon i det läget står inte att finna.

Varje natt låg Tösen och Ingemartryckta intill varandra. Han formade sin kropp efter hur hon bestämde att ligga. Mestadels var hans kropp s-formad.

Tösen skrattade när hon var glad. Det var hon för det mesta. Hon älskade såväl människor som hundar. Hennes kroppspråk var så fulländat. Hon tvekade aldrig i att hälsa på andra hundar, och med sitt sätt att närma sig dem, avväpnade hon dem alla. Aldrig fanns där någon hund som inte kände sig trygg tillsammans med henne.

Ingemar uttryckte ofta sin kärlek till Tösen med att benämna våra hundar, "Tösen och hundarna". Det var också så hundvännerna omkring oss lärde sig att se på oss. Tösen talade alla med värme om. Därmed stod de högt i kurs hos Ingemar.

Tösen hade två kullar. Alla var starkt präglade på henne. Flera var vad som då benämndes fullcertade, idag är benämningen SUCH. Fem stycken användes i avel och flera i jakt. Framförallt blev valparna goda familjehundar liksom sin mor.

När Tösen var tio år gammal gick Ingemar och jag på en stretchningkurs. Från den dagen stretchade Ingemar Tösen varje morgon. Tösen lärde sig snabbt rutinerna. Morgonen inleddes med att hon och husse satt tillsammans i köksoffan för att äta frukost. Var Ingemar det allra minsta ovarsam i hur han höll sin smörgås så sa det smack. "Vad gullig Tösen är, så snabb. Det var mitt fel som höll smörgåsen så att Tösen trodde att det var hennes" log Ingemar. Efter frukost gick Ingemar för att borsta tänderna. Tösen gick då direkt till hallmattan och väntade. Som hon njöt av att bli stretchad.

När Tösen var tolv år opererades hon för juvertumörer. Vid tretton års ålder var det dags för livmodern. Det låter kanske häpnadsväckande att kosta på en gammal hund så mycket pengar. Men för Ingemar var varje dag han fick med Tösen ännu en dag att få ha henne nära

Tösen fyllde fjorton år den 25 mars. Hon var så pigg. Varje morgon gick vi på promenad i en timme. Visst, hon sprang inte längre som en ung hund. Men glädjen i hennes blick när vi var ute fanns där. Ingemar sa lite försiktigt till mig "vi kanske får behålla våran Tösen ett år till". Jag nickade försiktigt till svar. Kanske innerst inne trodde jag det inte.

Två veckor senare, en söndag kom ingemar nedför trappan med Tösen i famnen. Hon kunde inte gå. Veterinären skrev ut Rimadyl. Inga fler promenader. Jag bad till högre makter att Ingemar skulle hinna färdigt vårbruket. Den 16 maj slutade Tösen att äta och dricka. Hon stod bara och stirrade in i väggen. Ingemar var på en gård två mil hemifrån. Efter fyra timmar orkade jag inte vänta längre. Jag fick en avtalad tid med en veterinär att komma hem till oss. Så ringde jag Ingemar. Han kastade sig ur traktorn. Han kom in genom dörren, gick fram till Tösen och kramade henne. Hon suckade djupt, drack lite vatten och åt en pepparkaka hon fick av husse, gick fram till soffan och tittade på sin husse. Han lyfte varsamt upp henne. Hon lade sitt huvud på kudden och blundade. När veterinären kom hade hon nästan ingen puls kvar. Så trogen var hon att hon väntade på husse innan hon dog.

Tösen vilar intill Adam i den boklund vi har i trädgården. Där är det alldeles blått av blåsippor på våren. Sedan kommer vitsippor, gullvivor och liljekonvalj. Slutligen täcks marken av förgätmigej.

Vi har planterat rosor på g